Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 4. Sigismunds avsättning. Räfsten med rådsherrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUNDS AVSÄTTNING
efter en annan konung enligt arvföreningen, ty under papistiskt
tvång ville de ej längre vara. Emellertid förnyades uppdraget
för hertig Karl att förestå riket som regerande arvfurste. Till
Finland skulle några deputerade för vart stånd avfärdas för att
ännu en gång förmana finnarna att göra ett med övriga ständer,
men begagnade sig finnarna ej av detta fredliga anbud inom en
tid av fjorton dagar, skulle de hållas för uppenbara fiender och
förföljas som sådana. Ständerna samtyckte vidare till att hertig
Karl åtföljde krigsfolket till Finland och lovade under hans
frånvaro lydnad mot hans befallningsmän. Rådsherrarnas sak blev
uppskjuten, tills några tyska furstars sändebud hunne infinna
sig i riket, dock icke som domare utan som åhörare, men om
därmed dröjde, skulle rättegången upptagas på ort och tid, som
hertigen bestämde efter återkomsten från Finland.
Sigismund hade, såsom redan nämnts, uppmanat finnarna till
motstånd mot hertig Karl. Av missnöje med Arvid Stålarm
hade han samtidigt skilt denne från befälet över krigsmakten
och uppdragit befattningen som krigsöverste åt Axel Kurck.
Kort före riksdagen i Stockholm hade finnarna lyckats sätta sig
i besittning av Kastelholm på Åland, och deras mod hade
därigenom vuxit. Den svenska ständerbeskickningen fick återvända
med oförrättat ärende, och saken måste avgöras med svärdet.
Hertig Karl, som snart återtagit Kastelholm, nalkades i början
av hösten finska kusten. Amiralen Joakim Scheel sändes med
flottan mot Åbo, själv landsteg han något söder om staden.
Stålarm stannade i Åbo. Däremot skulle Arvid Kurck med en
del av krigsfolket draga till mötes en undsättningsstyrka från
Estland, om vars ankomst ett rykte spritts, vilket dock snart visade
sig vara ogrundat. Det var denna avdelning av den finska
krigsmakten, som hertigen upphann i S:t Mårtens socken och slog
på flykten; en del av befälet räddade sig över till Reval. En
folklig rörelse lopp genom södra Finland, och allmogen
understödde hertigens företag. Ett försök att rädda den finska flottan
och artilleriet över till Estland misslyckades åtminstone delvis.
Innan september månads utgång hade hertig Karl hunnit till
Viborg, som kapitulerade den 23 i samma månad. Vid samma
tid gav sig Åbo och något senare Nyslott. Finland hade inom
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
