Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 3. Andlig odling och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
för vilken medeltidsballaden gärna blev normgivande, har för det
mesta otryckt bevarats till våra dagar i en och annan »visbok»,
och formen var här ej sällan ända till obegriplighet underhaltig.
Först mot detta tidsskedes slut framträda några mera självständiga
dramatiska försök, liksom de tidigare bibeldramerna avsedda att
uppföras av den studerande ungdomen. »En lustig comedia vid
namn Tisbe» av Magnus Olai Asteropherus uppfördes år 1609 och
anses till förebild hava den tidens engelska komediantdrama, och år
1611 väckte Messenius ett ofantligt uppseende genom att i Uppsala
låta sina lärjungar spela sitt på svenska författade skådespel »Disa».
Bristen på tryckt litteratur inverkade menligt på språkets
utveckling, men intresse för detsamma saknades icke. Johan III:s
nitälskan för det svenska språket är förut berörd — han synes
själv hava varit en ganska framstående talare — och mer än en
av tidens stormän uttryckte sig förträffligt på modersmålet. Men
i det stora hela stod detta värnlöst mot påverkan från de
högre utvecklade språken i södern, i synnerhet det tyska. Icke
blott tekniska termer i mängd utan även vanliga ord och
ordformer lånades utifrån, och vårt språk företedde redan nu
ej sällan samma brokiga utseende, som Stiernhielm längre
fram så livligt skildrade. Svårigheten att korrekt uttrycka
sig på svenska är en faktor, som man får räkna med vid
tolkningen av den tidens politiska aktstycken. Särskilt var
satsbyggnaden ej sällan vidunderlig.
Och dock var bildningen i det hela under tidevarvet i avgjort
stigande. Vad de svenska läroverken ej kunde erbjuda sökte
och fann man vid de utländska. En ström av bildningssökande
ynglingar gick fortfarande från Sverige till det övriga Europa,
framför allt till Tyskland, där Rostock numera var det av svenskar
företrädesvis uppsökta lärosätet. Dylika bildnings- och studieresor
ingingo, liksom förut, ej sällan även i den adlige ynglingens
uppfostran. Flera av Johan III:s och Karl IX:s samtida inom
den svenska högadeln stodo också på höjden av sin tids bildning
och rörde sig ogenerat både med latin och italienska, någon
gång även med franska. Erik Sparre var något litet mecenat och
ihågkom då och då den bekante Rostockprofessorn David Chytræus
med en gåva, på samma gång som han lämnade honom de
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
