Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Resa från Petersburg till Moskwa. Landswägen halffärdig och deraf härflytande obehag. — Nattqwarter hos en bondfamilj. — Böndernas drägt. — Waldai; flickornas kringelhandel. — Torschok. — Twer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
nattlager pa ett par stolar. Men wida mer an af heltan, oroades
jag af en mango flugor, mygg och loftpor, och da familjen war
pa benen langt fure dagens inbrott, njut jag tnappt 3 timmars
sumn och befann mig ratt illa. Detta war den forstå forsmaken
af de begwamligheter, fom wi kunde wanta otz pa refan, nar wi
kommo langre fram. Sedan wi druckit te, gjorde wi otz fcirdiga
till afresan. I durren stod den gamla fwarmodern och en af
flickorna. Da de sago att jag tog en stor brokig silkesnasduk
upp ur fickan, utropade de: "«/,, sack! hwilken
wacker silkesduk) och kande pa den. Jag lade den ufwer huf
wudet Pa flickan, som genast lade handen pa densamma och fade
att jag icke fick igen den. Jag tog den likwal ifran henne; men
da det war min hustrus fudelfedag, och jag tyckte att jag borde
burja den med ett barmhertighetswerk, alldenstund jag icke kunde
gifwa henne sjelf nagon stank, gick jag åter och lade den ufwer
flickans hufwud med tecken at henne, att hon finge behalla den.
Detta furorsakade mycken glcidje och prat mellan henne och den
gamla. Da fruntimmerna wanligen bestylla oh karlar, att wi
blott aro hjertnjupna mot wackra fruntimmer, sa will jag till
mitt och tunets furswar tillagga, att denna Annuschka (lilla Anna)
war ingenting mindre an wacker.
Sasom jag furut anmcirkt, ar ryska allmogen, liksom frans
mcinnen och usterlandarne, mycket liflig och pratsam. Wackra aro
de Man, dock traffas enstaka undcmtag. Ett kauslosamt stalmstt
uga hafwa atsiilliga wackra flickor, och de aro gcmsta qwinliga
och installsammll. Dagen ester min nasdukshistoria, blef ocksa
lujtnant Due aftockad en. I en by kom en dylik wacker stalm
unge och bjod honom en liten Ml med smultron, hwilta han
kopte, hwarefter hon strår derpa aterwande med nagon annan
barsort. Da hon war wacker, stog han sig i sprak med henne,
det will saga att hon pratade och wi horde pa, oaktadt wi knap
past furstodo hwart hundrade ord; eller kansie rattare sago pa;
ty deras lisiiga och werkligen intagande deklamation och miner
aro roande att ase. Hnndernas rorelser och cmsigtspelet woro
sadana, att man stulle kunna unsta det en och annan Mdespe
lerstas wore nagonting ditat. Dues nasduk blef hnndelsewis
framlagen, och hon bad denne sa installsamt, att han lade den
omkring hennes panna. Hon lade genast pa handen, for att
fasthalla den, och fragade om hon stulle gifwa stu halsduk i ut
byte; men da hon hurde att hon kunde behalla den utan ersatt
ning, aftog hon genast sin egen och band nasduken om pannan.
Nielsen, som afwen war en astadare, blef hiinfurd af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
