Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Min orlofsfedel af Schmerka. — Den förwiste kapten Puschin. — Besök af nunnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ren med mussan i handen och barande i den andra sin lilla
tekittel pa en kapp. Han fade, om jag forstod honom ratt, att
han war slagt med ryste skalden Puschkin; men detta matte wa«
rit nagot mihfurstand.
Den 23:dje afstedade jag mina bada kossaker fran Irkutzk
som, i stallet att halla makt ufwer min kabyssa, hwar gang
jag war i land, for att gura mina magnetista iakttagelser, sjels
wa hade gatt in i den och bestulit mig med 20 rubler och
en starp furmaning, och stref sedan klagomal ufwer dem till
Murawieff, som bles mycket furbittrad derufwer pa nationaliirans
wagnar, och lofwade att befordra dem till tillburligt straff. Wid
middagstiden fick jag befuk af borgmastarn och stadslakaren, as
hwilka den furre yttrade farhaga fur, att Puschin hade beklagat
sig ufwer honom, och derfure inbjud mig till middag pafuljande
dag. Strår efter deras bortgang intradde twa nunnor i swart
dragt, af hwilka den ena bar ett stort tennfat, betcickt med ett
fransbeprydt hwitt klade, samt korsade sig fur Da denna
ceremoni war slut, tog den furnamsta af dem till ordet och hel
sade fran /Z>«me«a och bad mig icke fursma detta
fat med sma kringlor. Jag fukte att fa godt jag furmadde nt
trycka min tacksamhet och wurdnad fur abbedisfan och klostrets
nunnor. Wid middagsmaltiden pafuljande dagen hos borgma»
starn war famtalet en sallsam blandning af dålig rysta och klen
latin, emedan stadslakaren och jag ibland maste tåga war till»
flykt till sistnamda sprak, nar jag icke furstod deras rysta tale
satt, eller bra kunde uttrycka mig pa deras tungomal.
Den 26 Juni, som war dagen fure min afresa, drack jag
te hos borgmastarn, hwarwid jag sammantraffade med en 90-
arig major, som hade tjenat under kejsarinnan Elisabeth och
ikladt sig den tidens uniform, som bestod i en ljnsgrun, fram
till rundsturen rock med breda sturt, stora blanka knappar och
utan krage. I stallet for krage hade han bak i nacken fastknu
ten en twa finger bred kursbarsrud kladesrimfa, hwars begge an
dar hangde nedåt ryggen. Hartill hurde en hwit klcideswast,
kursbarsriida knabyxor, hwita bomullsstrumpor och korta half
stuflar. Han war en rast, munter gubbe, som war qwick pa
foten, stamtade och log, och drack sitt glas med smak. Sedan
jag hos borgmastarn till min aterkomst aflemnat ett fiirsegladt
paket, innehallande 6300 rubler, fuljde denne och stadslakaren
mig ombord pa min lodka, och min steppare saluterade dem
till afsted med atstilliga hederssiott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
