Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niatyr. Hur skulle utlandet ställa sig inför ett sådant projekt, som i
själva verket vid denna tidpunkt måste te sig ganska fantastiskt? Man bör
minnas Antwerpenolympiadens icke alltför lyckliga genomförande och
måhända inte mindre den efter Antwerpen följande livliga diskussionen
angående de Olympiska Spelens existensberättigande, för att få fram den
riktiga bakgrunden till detta storslagna projekt. Hur skulle det egentligen
kunna finnas någon möjlighet att stimulera utlandet till ett deltagande i
olympisk omfattning i några spel, som nästan privat anordnades av en
300-års firande stad i norra Europa? Här stod man ju inför ett försök att
anordna en olympiad utan att man såsom vid de vanliga olympiaderna kunde
antaga, att utlandet skulle betrakta det som en hederssak att deltaga.
Men inte nog härmed. I och genom Spelens karaktär av fullständigt
öppna tävlingar, till vilka alla länder skulle erhålla inbjudan till deltagande,
hade Sveriges Idrotts,spel så att säga återupptagit den olympiska tanken
sådan, som den icke blev realiserad i Antwerpen, dit exempelvis Tyskland
aldrig blev inbjudet. Sveriges Idrottsspel ville ingenting mindre än göra
ett försök att föra fienderna från världskriget samman på idrottsbanan;
behöver väl mera sägas för att klarlägga vanskligheten i en sådan uppgift,
som den Organisationskommittén nu åtminstone ville göra ett försök att lösa.
Det var med klar blick härför, som Förvaltningsutskottet beslöt att under
sommaren 1922 låta generalsekreteraren företaga en rundresa i Europa för
att dels undersöka stämningen för ett eventuellt deltagande i Spelen och
dels för att söka åstadkomma personlig kontakt med de ledande
idrottsorga-nisationerna i de olika länderna. Resan gick över följande städer: Berlin,
Prag, Budapest, Wien, Paris, Bryssel, Antwerpen, Amsterdam och London
och ingående konferenser höllos med de ledande inom de olika
idrottsgrenarna. Tack vare erfarenheterna från denna resa blev det möjligt att få en
ganska klar inblick i de olika ländernas synpunkter på frågan om ett
deltagande i Spelen. Framför allt blev blicken öppnad för de oerhörda
svårigheter, som faktiskt förefunnos för ett realiserande av Spelens idé, vilka
svårigheter av Organisationskommittén om möjligt helt eller delvis måste
undanrödjas för ett lyckligt genomförande av utlandets anslutning till Spelen.
Det kan därför vara på sin plats att i största korthet lämna en
sammanfattning över de olika ländernas dåvarande ställning till projektet.
I Berlin, Wien och Budapest uttalades full anslutning till tanken på att
före Parisolympiaden söka på neutral mark sammanföra de forna fienderna.
Det uttalades också öppet, att icke till något land skulle man så gärna som
till Sverige önska förlagt ett första möte på idrottsbanan mellan den forna
ententen och centralmakterna. Lyckades Sverige genomföra något sådant,
hade den olympiska tanken återfått sin bärande idé, som berövats den i
Antwerpen. I Paris och Bryssel hävdades den ståndpunkten, att endast om
Tyskland bleve upptaget i Nationernas Förbund vore ett möte med dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
