Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föras från det rent organisatoriska arbetet, men allt förbleknar inför de
minnesrika dagarna inom vår sköna idrottsvall. Inga namn, ty alla gjorde
sin plikt i den mån som det stod i var och ens förmåga. Det rent tekniska
genomförandet av tävlingen fick också i såväl dags- som fackpressen de
amplaste lovord och vi, som höllo i trådarna, kunna ju med en viss
självkänsla citera en mångbesjungen skrivares ord:
»Detta var dagar, och deras minne förbleknar inte av litet saltvattensstänk.
Det hade talats om Göteborgsspelen som en tävling av olympisk klass. Nu
tvivlar ingen på att det var så. Jag har sett olympiaderna i London,
Stockholm, Antwerpen, och jag räknar detta Göteborgsmeeting som mitt fjärde
stora spelminne, före de Baltiska spelen 1914 och de Svenska 1916.»
DEN LYSANDE TÄVLINGSFESTENS STÄMNINGSFULLA
INVIGNING
Söndagen den 1 juli. En av de ståtligaste dagarna i vårt lands ärofulla
idrottshistoria, välvde sig himlen jämnmulen över staden vid Västerhavet.
Detta var i ottetimmarna. När funktionärer och deltagare timmar före
invigningsfesten vandrade ut till Vallen föll den ena regnskuren efter den
andra. Den fria idrotten i Göteborg har aldrig stått i heligt förbund med
vädrets makter. Den här gången hade man dock hoppats därpå. En timma
innan det böljande tåget med spänstiga män och hurtiga kvinnor under
pukor och trumpeter skulle träda in över de fredliga kämparnas arena,
jagade kraftiga västanfläktar undan regnmolnen.
Solen lyste fram!
Slottsskogsvallen, åskådarevallar och tempeltorn, fingo den rätta festglansen.
Den imponerande flaggsamlingen på de båda låga borgtornens smäckra stänger
spelade i tusende färger. Glädjen blev dock icke långvarig, ty just när de
ringlande svarta banden började vävas samman från de många vägarna, som
leda till Göteborgs nya idrottsborg, förmörkades himlen åter. Strilregnet
föll avskräckande på många, som annars förvisso skulle infunnit sig för att
uppleva denna lysande dag i den storståtliga sommarsagan.
Dova malmslag från Annedal-templets klockverk.
Regementsmusiken stämmer upp. Jubileumsmarschens gälla
trumpetmelodier eka mellan skogkullarna. Defileringståget bryter in genom den
randiga tältväggen vid stora ingången.
En blågul fana i teten.
Den bärs av Axel Gabrielsson, känd roddare och gymnast. Sedan komma
tvåhundra norrlandssångare i vita mössor. Musiken tystnar. Sångarna
klämma i med: »Dåne liksom åskan bröder». Därefter följer en ståtlig
fanborg, bildad av de deltagande nationernas färgrika fanor. Idrottsmännen
tågar härefter. Sedan komma Lingförbundets kvinnliga och manliga elit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
