Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den mörke Eros (1909) - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss ger vårt inre tröstl
Vi lyssna till det strängaspel,
som fyller våra bröst.
Av tid får ej vår kunskap del.
Ej se vi vår, ej höst.–-
Vi vandrat myriader år.
Då sluta berg och snår.
Det öppnar sig en blomljus äng —-
ack, det är andelivets vår!
— Jag bär dig, kära, trött dithän.
Åt dig en vit, en svalmjuk säng
inunder glesa unga trän
av asphodel jag bäddar där.
Mitt huvud faller ömt och tungt
emellan dina knän
mot skötet ännu mjukt och ungt,
som samma blomdoft bär,
och dina skuldror vila lugnt
på mina händer där.–-
Vi sova ut i tusen år. –-
Och stiga åter opp. —
Jag lindar kring dig ömt ditt hår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
