Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I furulandet (1902—1928) - Skaldens sista hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKALDENS SISTA HEMKOMST
Han kommit åter sin sista gång
— med stum den sång,
han rik inom sig känt tona —
till diktens hem, till den ljusa gård,
som ömt gett vård.
Han stod under lönnens krona.
Så blå var himlen och sol sken klart.
Med huvud bart
han stod och lyddes till lövens sägen.
Längs forsens sorlande vita brus
i sommarns ljus
han gick den välkända vägen.
Han stod vid sjön. I dess klara våg
sin bild han såg.
I sorgtungt grubbel han dröjde: —
hans panna fårad och grått hans hår
av döda år.
I smärta blicken han höjde. —
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
