- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
106

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyckades det mig till sluts att erhälla en temligen dräglig
plats. «Aufra Araphitheater, mein lieber Herr! Kostet
funfzehn Groschen», voro försäljarens ord. Jag tog upp mitt
uyss tillvexlade mynt och betalte.

Klockan sju var jag på ort och ställe och fann mig
sitta rätt väl; min granne till venster var ocksä en ganska
behaglig ung flicka, och till höger om mig satt en äldre
man med ett snillrikt utseende, som genast slog an på
mig. Ridån gick upp. Men så när hade min häpnad
gif-vit sig luft i ett utrop. Något sådant hade jag aldrig
kunnat föreställa mig på en scen, och jag var dock ej ovan
vid våra Stockholmstheatrar. Som med ett trollslag var
jag förflyttad i ett korsfarareläger med sina höga tält, sina
bistra skildtvakter och lysande, harneskklädde riddare.
Längst bort i bakgrunden skönjdes Niceas torn och cupoler,
och några smärta palmer beskuggade tälten. Allt, allt var
till den fullkomligaste villa likt min inbillnings skapelser,
när jag läste om korstågen. Och nu började det herrliga
skådespelet. Jag hvarken vill eller behöfver för mig sjelf
redogöra för dess innehåll: det står med outplånliga drag
ristadt i mitt inre. Med hvilket snille och tillika med
hvilken historisk konst har ej författaren förstått skildra
hvad som rör sig inom samtidens bröst, och hur djupt och
rent anslår han ej sina åskådare! Jag tycker mig ännu
höra det jublande sorlet från mängden, som med eldade
hjertan sökte afbörda sin tacksamhetsskuld till honom och
de spelande, hvilka också gjorde allt för att värdigt
åter-gifva hans verk. Ännu ser jag den tår, som darrade i min
vackra grannes öga, under det’Emma tog sitt innerligt
rörande afsked af jord, stjernor och blommor, och ännu tyc~

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free