Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ädel vrede, sora purprat hyn!
Men de ej rynkat ett ögonbryn!
Ve, att det huggande, skarpa stål,
Så raskt att blixtra i oträngdt mål,
Ej gjort ur skidan den korta färd,
Då Polen tiggde och bad om svärd!
Ve för den tår, hvilken icke göts!
Ve för den hand, hvilken icke knöts!
Ve för det svärd, hvilket icke slog,
Då blott ett hugg hade varit nog!
2.
Och stode verlden som en rosengård,
Der idel bäckar utaf honung flöte,
Den syntes dock, vanärans minnesvård,
Den öde fläcken i Europas sköte.
Der gror ej strå, der är allt lif förödt,
Der letar fåfängt sjelfva ulfven föda:
Der har ett ädelt folk till döds sig blödt;
Europa såg derpå — och lät det blöda!
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
