Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då var det annorlunda i den flydda tiden:
Då kunde han ju allt, och nu — så foga han kan.
Ja, i den flydda tiden då var det annorlunda,
När han förde sin pensel med styrka som en man,
När det gick så lätt, så lätt att sitt första rykte grunda:
Då stod kärlek vid hans sida! Nu är han borta, han.
Ack, kärleken är borta! — Han är den solen klara,
Som lockar diktens bölja ur lifvets frusna elf.
All verklig konst är kärlek; men Albert älskar bara —
I stället för sin konst, sin Gud — sin ära och sig sjelf.
Sjelf! Detta var sirenen, som höll honom fången,
Som höll i gyllne kedjor sin blinde träl.
Sjelf! Detta är det ord, som nu för första gången,
Der han i vanmagt sitter, tar eld i hans själ.
«Jag är fången,» hviskar han; «förlossarn jag teckna skulle,
Jag, som i egna bojor är bunden och snärd!
Sig sjelf för verlden offraf den kärleksfulle,
Jag — skulle åt mig sjelf kunna offra en verld.»
Det börjar mulna. Mörkret alltmera tjocknar.
En vindstöt! Flöjeln gnisslar och gnisslar igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
