Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jag stred — och jag vann — ty allt, min vän,
Allt måste för kärleken vika,
Så visst som Gud är allsmägtig än,
Och så visst Han är kärlek tillika.
Du vet, hur mitt första rykte jag vann,
Och se’n — minns jag knappt hvad som hände;
Ty fröjd och kärlek och allt försvann,
Och ett mål, blott ett enda, jag kände:
Ett namn blef min endaste kärlek, ett namn
Så stort som de störstes i verlden. —
Ack, sjelfva bruden gled ur min famn
På den skumma, svindlande färden!
0 ve, om du visste, hur arm man är,
När all ens kärlek försvunnit;
När den elden h som brann så varm och så skär,
1 hjertats natt har förbrunnit;
När man irrar vid stranden af lifvets elf,
Och den vill under isar sig dölja,
Och man ser i dess djup blott sitt trotsiga sjelf,
Som stirrar ur stelnande bölja!
Den bilden jag såg — jag såg den en dag,
Då Gud ur dvalan mig väckte,
Och jag kände den handen så darrande svag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
