Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN FÖRSTA CONDITION.
NÅGRA PENNDRAG UR VERKLIGHETEN.
FÖRSTA KAPITLET.
*A vi inte framme snart?» sade jag åt skjutsbonden,
som satt och halfsof bredvid mig på kärran. Han spratt
till och svarade: «Sa* han åt mej?» — (Ja visst.»—«Hva’
sa* han då?» — «Ä’ vi inte framme snart?» — «Jo jo, nu
slänger dä»; och derpå somnade han åter. När en
skjutsbonde, åtminstone en skjutsbonde i Yermland, säger att
det »slänger», så kan man vara säker på att ännu fö
slänga förbi en och annan fjerdingsstolpe, innan man ser den
ringaste skymt af det ställe, dit man hvarje ögonblick
otåligt väntar att komma. Jag gjorde mig icke heller några
öfverdådiga förhoppningar om hastigheten af denna
släng-ning. Visserligen hade jag längesedan lemnat den sista
gästgifvaregården, men Grålle hade haft den lagliga
bond-lunken hela tiden och med stoiskt lugn mottagit alla
pisk-slängar. Tålamod således! — Jag såg mig omkring:
julisolen med sin värma var redan nedgången, och en gles
aftondimma låg öfver den skogiga och couperade trakten.
Skjutsbonden hade, som sagd t’ är, somnat igen; jag tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
