Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de «kör!» med sådan säkerhet, att min fredlige skjutsbonde
hoppade till.
Oni några ögonblick hade jag anlandt till
inkörsgrin-den, och den vackra hvitmålade tvåvåningsbyggnaden låg
midt framför mig. I detsamma märkte jag, att en gosse
kom med häftighet springande från förstugutrappan, som
det tycktes, för att öppna grinden åt mig. Jag igenkände
snart i honom min käre Erik och tänkte: «Nu gäller det
att hålla sig rak». Jag satte mitt hufvud rätt upp mellan
fadermördarne, tog på mig en min, värdig en femtiårig
skolpedant, gjorde rosetten, på halsduken större och
beredde mig på hvad som komma skulle. Erik kom andfådd
fram till grinden, slängde opp den hastigt och sprang fram
till mig, i det han ropade:
«Välkommen, min vördade informator! Jaså, Pelle, du
skall verkligen läsa med mig? Det var klassiskt! Men
nog ska* vi komma öfverens alltid; eller hur, du?»
Jag satt stel och rak i kärran, röd af förargelse,
fast det inte märktes så noga i skymningen, och svarade
endast ett kort: «Goddag!»
«Vet du, Pelle», återtog Erik, «pappa har sagt
åt mig, att jag skall kalla dej för herre; men det sade jag
då åt pappa tvärt, att det är rakt omöjligt. Tänk bara: jag
skulle säga «herre» åt dig, det vore klassiskt; eller hur
tycker du sjelf, herr Pelle?» och dermed skrattade han,
så att det genljöd i alléen.
Ehuru jag med afseende på mitt betitlande kände
mig vara af fullkomligt samma öfvertygelse som pappa,
hade jag döck icke en gnista mod q var att kämpa för den.
Mitt ädla stolta gymnasist-kandidat-hjerta blef af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
