- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
251

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sängs. Der satt Erik makligt och gäspade på sängkanten,
medan han drog af sig stöflarne (ty dem drog han
verkligen af sig sjelf), under det hans informator deremot, som
frivillig landsflykting, lade sig pä ett hörn bredvid Vilhelm
två tura öfver gölfvet, nöjd att få somna, när hans disci*
pel behagade släcka ljuset. — Till slut vaknade dock hos
mig sjelf den ambition, jag i min ädelhet ville väcka hos
Erik; men derom i nästa kapitel.

Läsningen gick emellertid temligen. Allting är
relativt, och anspråken böra, efter hvad man sett i det
föregående, icke vara så stora. Jag vill således icke skryta
öfver framstegen. Visserligen fick jag väcka pojkarne ibland,
när de somnade vid boken, visserligen fick jag ett och
annat svar, som röjde en viss brist på aktning; men
öfver-hufvud taget gick det framåt — åtminstone med tiden.
En gång, jag mins det tydligt ännu, fingo gossarne ett
envist infall att icke läsa: den starka värmen besvärade
dem. Jag hotade dem: det hjelpte naturligtvis inte; jag
bad dem: det hjelpte inte heller. Då tog naturen
ändtli-gen ut sin rätt, och jag började gråta. Erik såg på mig
en stund, derpå sade han till Vilhelm: «Ska’ vi läsa,
Vilhelm? Det är synd om honom; han gråter.» «Åh ja, det
kan* vi ju göra», menade Vilhelm, «så blir han glad igen;
fast nog får du medge, Erik, att grammatican är tråkig.»
Derpå följde en liten vacker försoning: gossarne lofvade i
sin godhet att läsa, och jag att torka bort tårarne.

En dag fingo vi höra, att brukspatronen med fru
skulle resa bort. Brukspatron Malm hade nemligen köpt
en större egendom nere vid Venern och ämnade nu resa
dit för att ta den i närmare betraktande och göra hvarje-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free