- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
267

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och tog emot cigarren. Beskt smakade den af sjelfva hin,
derom var ingen fråga, och jag rökte under tilltagande
qväljningar; men jag rökte med brinnande öfvertygelse, ty
jag visste, att det ej tillhörde en man att bry sig om
qväljningar, och att det var gentilt att röka. För hvarje
moln jag pustade ut, kände jag mig stiga en grad högre i
min egen aktning, och jag var så uteslutande upptagen af
medvetandet att ha en cigarr, en äkta «Dos Amygos», i
munnen, att jag ej märkte, hur pojkarne suto och skrat**
tade åt mig.

Yi anlände i god tid och blefvo välkomnade på
trappan af herr Göding och fru Göding och alla de små
Gö-dingarna, allesamman borstade, blankade, kammade,
tvättade och snutua. Det var en glädje att se dem, ehuru de
säkert ej förekommo på detta sätt mer än en gång om
året. Patron Göding snöt sig genast vid vår ankomst i
sin splitternya röda silkesnäsduk och invecklade den sedan
med en grace, som utvisade långvarig öfning. När alla
gästerna, till största delen bestående af patroner med deras
familjer, voro samlade, satte man sig under stor
högtidlighet till bords, d. v. s. man höll på att aldrig få sätta sig,
emedan värden och värdinnan skulle för hvar och en som
för ett barn utpeka hans stol, allt under iakttagande af det
största allvar, som om man ginge till schavotten och ej till
ett godt middagsbord, och under ett noggrannt uträknande
af rang och värdighet, som kunde göra en hungrig
stackare ängslig. Och ändå, när man ändtligen satt sig, var
det alltid någon, som ansåg sig icke ha fått plats nog
nära värdinnan och som derfore i sin ädla stolthet satte
näsan i vädret och nästan tycktes ha föresatt sig att icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free