- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
273

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brukspatronen, som förkunnade, att examen skulle ta sin
början. Han slog sig ner bredvid sin fru på soffan
midt emot gossarne, och jag gick bort och satte mig på
en stol, som stod skjuten under bordet i en vrå vid
fönstret. Frykstadius började med katechesen. I förstone hade
jag riktiga kallrysningar, men märkte snart till min glädje,
att pastorn icke var så farlig, som jag trott, och att
gossarne, till följe af dén goda underbyggnad, de haft före
mitt tillträdande af platsen, svarade rätt bra, om jag
undantar en och annan småsak. Vilhelm, för hvilken
katechesen alltid varit en stötesten, och hvars ingenium ännu
låg i puppa, var rätt lustig ibland. Så t. ex. läste han
opp språket: «Ho sig sätter emot öfverheten, han sätter
sig emot Guds förordnande», på följande sätt: «Hon sätter
sig emot öfverheten, och han sätter sig emot Guds
förordnande.» — «Det var ett snyggt herrskap», anmärkte pastorn
ganska riktigt, och allesamman skrattade. Förhöret
fortsattes, och Erik höll just på att läsa med klar och tydlig
stämma: «Åkter ed ra lärare etc.», då jag började känna
något fuktigt under mig. Jag undersökte stolen helt
omärkligt med handen, varsnade på samma gång äfven något på
golfvet bredvid, erinrade mig som en dröra nattens
tilldragelse och fann till min fasa, att jag satt midt i —
läsaren vet nog hvad. Ofverraskningen var i sanning ej
behaglig! Hvad var att göra? Jag såg mig omkring:
någon annan sittplats fanns ej i rummet, och för resten, om
jag hade rört mig från stället, så hade jag alltid kommit
att vända någon ryggen, och min rock — ja, den var,
som man torde erinra sig, mycket kort, och byxorna voro
hvita. — «Ebeu me roiserum!» Hur skulle jag ta mig ut?

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free