Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
denna tanke, sin vandring fram till det snart synliga
herresätet, hvarest hans Kerstin vistades.
— Ser du, Kerstin, där kommer bestämdt en
"dalmas", ropade Lotten, som stod i fönstret vid
diskbänken med en hop porslin framför sig.
Kerstin sprang till fönstret och såg ut på gården.
Ack, det var Olof ! — Då var det han, som vi åkte förbi,
tänkte hon. Hennes kinder blefvo ömsom röda och
bleka, och kökspigorna sågo med förundran på henne.
Kerstin var icke densamma som förut. Den vackra
moradräkten hade för en tid sedan på förslag af Adolf
blifvit bortlagd, och den unge dalkarlen kunde
knappast tro sina ögon, när han nu fick se henne. Men
en annan visshet, som nu med ens stod klar för honom,
gjorde, att han förvirrad stod kvar vid dörren en stund.
Det var således ändå Kerstin, som suttit så förtrolig
med den unge herrn ’i släden.
Hon försökte le, när hon hälsade på Olof, men när
hon såg hans sorgsna blick, slog hon ned ögonen.
Förrådet i skinnsäcken, hvilket utgjordes af
spol-maskiner, väfskedar, mässingskammar och dylikt, togs
i betraktande af patronessan, hvilken äfven bjöd Olof
på välfägnad. Han bad Kerstin följa med ett stycke
på vägen.
Den korta vinterdagen var slut. Himlen klarnade,
och de vänliga stjärnorna blickade ned från det blå
fästet. Snön knarrade under fötterna, och natten såg
ut att blifva bistert kall.
— Ack, att jag ändå fick se dig en gång till,
utropade Olof, sedan han en stund väntat på, att Kerstin
skulle afbryta tystnaden.
— Nog var det roligt att se dig igen också, sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
