Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•29
drifvan, men Kerstin såg det ej, och så skilldes åter
deras vägar.
* *
*
— Kors i Kristinehamn! Det skall blifva
förlof-ningskalas här i dessa dagar, utropade Lotten och nästan
rusade in i köket för att berätta den viktiga nyheten
för sina kamrater. • Det blef alldeles tyst i köket, och
disktrasorna hvilade en stund.
— Hvem har sagt så? frågade Beda förvånad.
— Jo, jag var uppe till mamsell Amaüa med kaffe,
och hon frågade, om jag visste, att herr Adolf snart
skulle hemföra en förnäm fröken som sin brud. Jag
höll på att dåna, men sanning är det.
— Är hon vacker af sig?
— Jo, mente Lotten, hon skall ha ögon så vackra
och milda, men herr Adolf är inte att spotta åt han
heller.
Lotten kastade emellanåt en försmädlig blick på
Kerstin, hvilken stod blek och hörde kamraternas
samtal. Ack, hade han icke ment någonting med sina
ömma ord och sin uppmärksamhet! Det blef mörkt
omkring den arma kullan; hon satte en kappa på sig
och gick ut.
Sommarens fägring var slut, och hösten med sina
mörka kvällar och besvärliga regnpussar hade börjat.
Ifrån träden flögo de bleka lofven ned på marken, där
vinden sopade dem i högar, liksom han velat bädda
deras graf.
I Kerstins inre var det också höstlikt och kallt.
Hon blickade tillbaka på den flydda tiden och suckade
djupt, när hon gick förbi trädgårdssängarna, där hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/siljans/0031.html
