Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
— Nej, svarade hon vemodigt med en ton, som
kom Svärd att tro motsatsen.
— Anna lilla, nu skall du tala om, hvad Vass har
sagt åt dig. Jag skall låta honom veta, hvad det vill
säga att tränga sig mellan barken och trädet, återtog
Svärd, och hans öga, nyss så fridfullt, blixtrade till.
— Ja, svarade Anna, och en tår dallrade i hennes
öga, — se’n jag afslog hans frieri, har jag ständigt
fruktat hans mörka blickar. Jag har ryst, när han
betraktat mig, och i fjol, när jag var borta i skogen vid
"fäbodvallarna" och stod en kväll och såg bort öfver
sjön, just då solen sjönk bland bergen, kom Vass och
började spraka om ett och annat. När jag då sade
honom, att du var min fästman, yttrade han med
hotande ton: "Det var en gång ett brudpar, som aldrig
såg kvällen komma på bröllopsdagen". Dessa ord
göra mig så orolig, kära Svärd.
— Var ej rädd, lilla Anna; jag skall försvara dig
i lif och död, och låt ej så’na enfaldiga hotelser
förstöra vår sällhet, tröstade Svärd henne.
— Jag kan ej hjälpa det, men jag fruktar, att
något ondt skall träffa dig. Jag såg dig vid
"midsommarvakan", där du stod, klädd i uniform; men du var
långt borta, och det skall ej betyda godt, säges det.
Anna såg upp till Svärd med sina trofasta blickar,
då hon sade detta.
Svärd tryckte varmt hennes hand. Inte tror väl
min Anna på sådant skrock? frågade han leende.
De båda unga hade kanske ännu länge stannat
kvar under furans skugga, ty kärlekens morgontimmar
flyga så fort; men ett hemskt skratt, som plötsligt ljöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
