Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
rund kring laget. En hvar af gubbarna och äfven de
yngre männen togo till bästa af den "svenska
nektarn". Gamla nämndeman Person, hos hvilken
flaskan stannade, efter att hafva gått laget omkring,
föreslog en skål för de unga tu med följande ord:
— Lycka och välsignelse, du Svärd och Anna, af
Gud, som äktenskapet stiftat hafver.
Kort därpå svängde tvänne ryttare in på gården
och höllo med sina hästar framför dörren. Det var
tvänne ryttare i uniform, hvilka, sedan Svärd och
Anna med de öfriga gästerna kommit ut på trappan,
ur minnet uppläste lyckönskningar dels i bunden, dels
i obunden form. De svängde sedan om sina hästar,
hvarvid de dagen till ära aflossade tvänne skarpa skott.
Efter denna hyllning stego ryttarna af och följde med
in i stugan.
Vid ett bord i den så kallade "kåven" satt gamle
korpral Munter med en skara unga kullor och pojkar
omkring sig. Gubben hade fått det angenäma
uppdraget att ur den på bordet stående flaskan skänka i
en och annan dram åt dem, som tittade in till honom,
och detta, jämte den uttryckliga föreskriften att dricka
dem till, gjorde kanske, att gubben var vid något
lifligare humör än vanligt.
Gubben Munter var mycket uppburen af
ungdomen, ty han hade varit med, där det "osat hett",
och saknade aldrig åhörare, när han satt i sitt torp de
långa vinterkvällarna. Förutom en mängd berättelser
från den tiden, då "det var så kallt, att elden frös i
spiseln och så mörkt, att pärtan, som brann i väggen,
icke syntes" — från Karl XII :s tid — hade han äfven
mycket att förtälja om sina egna bragder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
