Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
bekräfta den svåra nyheten för Anna, hvilkens hand
han ännu hoppades vinna.
Länge satt Anna och grät. Allt hopp var ute.
Hon hade dock hyst en återstod däraf, så länge de öfriga
krigarna ej återvändt till hembygden. Han kunde ju
ligga sårad och ur stånd att skrifva till henne; det
var så svårt att begrafva sin kärleks hopp, så länge
en möjlighet fanns att hoppas. Men nu kunde hon
det ej längre. Svärd var död; en af hans kamrater
i striden hade sett honom falla, och Anna kunde aldrig
tänka sig, att Vass skulle ljuga för henne. Den
hemkomna krigaren var äfven nära nog själf öfvertygad,
att han talat sanning. En uppmärksam betraktare
skulle dock hafva funnit hans blick mycket orolig, där
han, af hycklad aktning för Annas sorg, satt tyst en
stund och försökte gifva sitt ansikte ett uttryck af
deltagande. Varma föllo tårarna öfver Annas kinder,
vinden klagade där ute, och den nedbrunna brasan
svartnade mer och mer i spiseln.
— Svara mig nu, Anna, om du vill blifva min
hustru, då Svärd så snart skilldes från dig, återtog nu
Vass med en ton, som visst icke vittnade om något
lifligare deltagande i Annas sorg.
— Hur kan du vilja tala så vid mig, och det nu,
då du bringar mig underrättelsen om Svärds död. Såg
du, när han föll? frågade A.nna med en skymt af
misstroende, i det hon gaf den råe soldaten en förebrående
blick från sina tårade ögon.
— Ja, svarade Vass med tämligen säker röst, och
jag hör, att du är lika stolt ännu; men du tänker väl
på mitt anbud. Du skall nog sedan tacka Gud att i
mig hafva en vän. Jag kommer åter. Go’ natt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
