Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
1 sommarljuset därinne i hyddan satt Karin
länge och hvilade det grubblande, vackra hufvudet i
handen. Allt hade blifvit så skumhöljdt och
hemlighetsfullt där framme på lifvets väg. Åter och åter
sökte hon ställa fram för sitt inre Skeri Mats’ högresta
och ljusa bild, och hoD genomgick om och om igen alla
gemensamma minnen, och dessa minnen talte om huru
gladt det varit att träffas i gillesstugan, på åker och
äng och i skogsensamheten. "Dopelden" hade ju
brunnit samtidigt för dem båda i bister vinternatt och de
hade varit grannar vid "Guds bord" i kyrkan. Hvadan
då den nattliga synen?
När åter en tår ville bryta fram, tog Karin den
stora, mässingsbeslagna psalmboken och efter en stunds
letande uppstämde hon i ensamheten en psalm,
hvilken talte om himlens kärlek till jordens barn och
om "en vän, den bäste, hvilkens like aldrig fanns".
Och så småningom lade sig stormen i den unga
flickans själ. Varligt sköt hon igen skjutluckorna,
hvilka på denna tid begagnades i stället för fönster, och
när nu mörker rådde därinne i fäbodstugan, inslumrade
Karin, ehuru sångarkören därute redan börjat hälsa
dagens stigande stjärna.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
