Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
och hvar brustit för sol och sunnanvind. I
skogslider-na, där Dalarnas Edelweis, mosippan, blickade fram
bland drifvorna, sjöng åter trasten, vänd mot upp- och
nedgående sol, sina glada sonetter, och tranornas och
vildgässens "snöplog" hade man sett vänd mot norden.
Det var knoppande vår bland Dalarnas berg.
Uppe i granliden vid Gesundaberget stod Skeri
Mats och svängde sin blixtrande yxa. Solen började
luta mot nedgången, och det blef svalt där inne i
granskogen, men ynglingen stod dock i skjortärmarna och
det svettiga anletet sade tydligt, att kastvedhuggning
nog håller sin man varm i kläderna. En ansenlig kast
var ock under dagens lopp uppstaplad, och med icke så
liten belåtenhet tog Mats sitt verk i betraktande, under
det han en momang lät yxan hvila och satte sig ned
på en af de fällda furorna.
Ynglingens anlete var allvarstungt och
tydligen var det något därinne, som bekymrade och tryckte,
Där låg ock en skarp kontrast mellan det starka, som
låg uttryckt öfver den unga mannen och den lilla visa,
som han nu sakta sjöng. Så föllo sig orden:
"Där växte upp en lilja i grön dalen,
Liksom en blomstertärna där upprann.
Jag stannade och såg uppå den tärnan,
Tills tårarna på kinden dom rann."
— Du får inte sjunga så vemodigt, Mats, sade nu
en mjuk, varm röst och tvenne likaledes varma händer
lades öfver sångarens mun. Karin, som tillfälligtvis
hade sin väg förbi, nalkades oförmärkt och
öfverras-kade sin trolofvade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
