Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
verk och jaktens emblem, upplystes blott af ett enda
stort vaxljus, och därför syntes för de båda mellan
fönstrets gardiner himlens klara stjärnor, hvilka, långt,
långt hän från jorden, sände henne, den
skuldbelastade, sin fridshälsning.
Grefven, som höll sin arm kring Karin, tryckte på
hennes läppar en lång och varm kyss, i det han sade :
— Tack för denna afton, min kulla.
Karin sade intet, men hon lutade så trött och så
nöjdt sitt hufvud till grefvens bröst, och så
stannade hon där och såg bort till det främmande
landets sjö, där ock i denna stund från djupet stjärnor
tindrade. "Solleröns lilja" var så långt borta.
Med döfva toner slog tornets klocka den nattliga
timmen. Karin ryckte till och såg med en nästan
skrämd blick upp ,till grefven. Denne, som märkte
kullans plötsliga oro, tryckte henne varmt i sin famn
och kysste bort ordet, det sista, som hon kanske velat
säga. Hon lutade sig åter hängifvet till Gregors bröst.
Ömt och artigt löste han diademet från Karins
lockar och öppnade det glänsande spänne, som
sammanhöll hennes blågula bälte. Ljuset släcktes, men där-
uppe på fästet vände sig stjärnorna sörjande bort.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
