Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
— Dä’ kom mig för så vackert ett ord, som jag
läst i psalmboken. Dä’ var bestämdt meningen, att du
skulle få det med dig på vägen. Så läste jag :
"Det intet finns,
Som icke vinns
Af kärleken, som lider".
* *
*
En vinter hade förgått. I den soliga backen vid
Lamsohöjden sågo blyga, täcka blåsippor än en gång
så trofast mot solen, hvilkens varma, lifgifvande blick
lockat dessa vårens förstlingar fram ur den ännu i
djupet frusna jorden. Uppe på Kroppafjäll, bland sent
smältande drifvor, vände mosippan — "Dalarnas
Edel-weiss" — sitt öga efter solen, och vårbäckarna
strömmade, liksom de varit yra af fröjd öfver sin
frihet, ned i dalen, där björken, ehuru hennes rot höljdes
af is och snö, började skifta i violett, den gröna
skrudens förebud. Det var, som man i Dalarna säger, ett
"grankottsår", och uppe bland de små, näpna
"käk-lorna" sjöng trasten redan i klara vårkvällar sin friska
sång.
Vid Sikkas lilla, gråa torp återfinna vi i vårdagen
en ung man sysslande med den tunga djuphackan. Det
gällde att vid åkertäppans kant från vildmarken
eröfra ännu ett litet stycke åker. Med kraft höjdes det
blixtrande järnet, och för hvarje gång den skarpa eggen
trängde ned i jorden, hördes från odlarens bröst ett
djupt andetag, i hvilket en uppmärksam lyssnare skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/siljans/0181.html
