Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•205
frågade Sorrmonne, och hans stämma uttryckte
visserligen både sorg och ömhet, men den darrade ock af
undertryckt vrede.
Det blef en stunds tystnad i rummet, och man
hörde endast, huru blosset i "lyskäringen" sprakade
och skickade ut en och annan gnista ända ut på golfvet.
— Han va’ stygg ve mäj, far, sade flickan, och
en djup rodnad lade sig öfver det nyss af förskräckelse
bleknade anletet.
— Han gjorde, hva’ ’an tyckt säj a’ rätt te’. Ja’
had’ lofva bort däj te’ ’an och ’an betrakta väl däj som
si’ flecka. Hur kan du slå te’n?
Som vårens sippa i vårlig dag slår upp sitt öga
mot solen, så öppet, så varmt och så rätt fram såg
nu Iiatri in i sin fars ögon. Mera ödmjukt och
under-gifvet kunde intet barn vara än Katri, men här hade
den af högfärd och egennytta förblindade fadern gått
in på ett område, där hvarje kvinnohjärta, furstinnans
som vallflickans, vill hafva ett bestämdt ord med i
laget. Mildt, men på samma gång bestämdt, genmälte
Katri:
— När I lofvade bort mäj åt ’an Henry, gjorde I
inte rätt, far. I skulle ha’ frågt mäj först, far. Ja’
lyder er i allt, far, men i fråga om geftas, rår ja’ öfver
mäj själfver. Om ja’ har felat, ber ja’ om förlåtelse,
men ingen Henry vill ja’ ha. I vet själf, far, att ja’
vill ha Anders Sikkas och ingen ann’.
Sorrmonne tycktes vid dessa ord taga sig en liten
funderare; han tog upp den kära pipsnuggan, och han
strök några gånger betänksamt det gråa
"bockskägget", som lade sig ned öfver hans breda bröst. Men
så ljungade det bruna ögat till, och i det han reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
