Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•209
Han sökte åter vid en af åkertäppornas kanter eröfra
ett stycke jord, hvilket till hösten kunde besås med
vinterråg och så för mor och syskon där inne i den
låga stugan blifva fruktbärande. Med kraft fördes,
som förr, hackan, och stora svettpärlor på odlarens
panna vittnade om, att arbetet var tungt nog. På ett
stenblock slös; sig Anders ned för att hvila, och med
tröjärmen strök han svetten ur pannan.
Omisskännelig sorg lästes i hans blick, hvilken
särskildt nu, där han satt under hemmets granar, var
inåtvänd och tycktes ifrigt skåda något, som var
fjärran från. Så var ock fallet. Den vackra
augustimorgonen fäste ej odlarens uppmärksamhet, och på de
doftande linnéorna vid klippans fot såg han ej heller.
Hans öga skådade barndomsvännen, den kära Katri,
och han sökte liksom uppfånga hennes blick under
hil-kan. Skymdes i denna stund hennes öga af tårar?
Var hennes kind, så rosig förr, mycket bleknad nu?
•Så frågade sig Anders, men skogen susade intet svar.
Till en början fann Anders ej heller någon mening i
trastens klangfulla sång, men hur han lyssnade, tyckte
han sig om och om igen höra sångaren ropa:
"Ho’ ä’ hvit; ho’ ä’ hvit.
Skynd’ dä’ dit; skynd’ dä’ dit!"
Från Sikkas’ bröst banade sig fram en djup suck,
och handen, som nyss vid tanken på Kroppafjäll
energiskt knutits, föll maktlös ned vid arbetarens sida.
Till Anders’ berg hade kommit döfva rykten, hvilka
förtäljde, hurusom Sorrmonne på obarmhärtigt sätt
sökt tvinga sin dotter till giftermål med den snobbige
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
