Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•236
famn, och de lyckliga två skyndade dit och stannade,
sedan den gamles armar slutits kring dem, länge där.
Då föll — det var måhända sista gången — en tår från
gubbens öga ned på dotterns lockar. Vinterns drifvor
hade smält, det var vår, värmande vår; ödemarken
blomstrade.
Och bordet rundt såg man de sträfva, i nöd, i frost
och svält hårdnade finngubbarne föra knotiga, träifyllda
händer upp mot ögonvrån. Det blåste så varm vind
på Kroppafjäll. Det blef allt så som Maja Kokkoinen
på knagglig skogsstig hade förutsagt.
Därute flammade i vårkvällen
valborgsmässo-eldarna på bergen. Som facklor, kastade i ett
skugg-höljdt haf, lyste dessa eldar fram på bergjättarnes krön,
och skarpa ekade bösskotten, mångdubblade af det
vandrande ekot. Vallhornslåtarna tonade åter i skogen,
gingo fram som osynliga, vänliga andar från däld till
däld, och äfven björnlurarnas sträfva ljud voro med.
Skogens barn firade med fröjd och glädtigt sorl den
annalkande sommaren.
Uppe på bergknallen ofvanför Sorrmonnes gård
stodo, innerligt slutna till hvarandra, Anders och Katri,
skådande ut öfver den vackra taflan. Ungdomens sorl
från det närbelägna berget nådde dem, men de kunde
ej så helt vara med om vårens fest denna gång. Där
jublade inom dem något så högt om lycka och glädje,
att till och med vallhornsklangen icke så litet gick
deras öra förbi.
Ett purpurskimmer från sol, som dalat, låg denna
kväll länge kvar öfver Kroppasjön.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
