Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•262
ken, då säga slagorna: "Ack, ack, ack". Har du
aldrig hört det?
Nej, det hade Anna aldrig hört.
— Hvarför ska’ du bli soldat, Erik? Din far miste
ju sin arm där ute i krigen? återtog Anna.
— Ja, jag vet inte det. Det är något här inom
mig, som säger, att jag som far och farfar skall
vandra ut med det tunga flintlåsgeväret och söka min
lycka. Tror du inte också, att det är rätt att dö för
fäderneslandet?
Erik vinkade med handen, och där mellan
rågångarna syntes i solig glans Tunaslätten och dess vackra
tempeltorn i fjärran. Drömmande satt kullan och
lyssnade till hans sällsamma ord om fosterlandskärlek
och gammaldags svenskt kynne.
Erik lutade åter ansiktet i handen. Han såg
härunder icke, huru Anna tog upp en af barkremsorna,
och huru en tår föll från flickans ögon. Där växte
opp, växte stark, växte fort i den nittonåriga flickans
bröst en kärlekens blomma, skön och rik. Den hade
grott därinne, hjärtbladen hade växt, och nu slog det
väna blomstret, i tidernas början fallet från Herrens
himmel, ut i full blom. Erik såg förvånad på Anna.
Det skimmer, som nu bredde sig öfver hennes anlete,
ser man aldrig hos någon annan än den, som börjar
älska i lifvet eller ock slutar älska i bleka döden.
Anna tog plats vid Eriks sida. Då dallrade
heligsmål från tornet där nere. Och vid dess toner gåfvo de
unga tu hvarandra sitt hjärta och sin tro. Dufvorna
kuttrade i den skumma furuskogen och granen susade
i septemberkvällen om lycka och frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
