Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•266
och plockade på flickans "solfspänne", hvars blad
dallrade på hennes barm.
— Är jag vacker, far! Så I säger. Kanske du
tycker så, därför att jag är glad, genmälde flickan.
— Hvarför är du så glad då? frågade gubben litet
skälmskt. Han blef dock i hast allvarlig, och åter såg
det kalla ögat in i det varma.
Flickan stred synbarligen en svår strid. Stormen
upprörde ögats nyss så fridfulla källa, men det fick
fadern aldrig se, ty hennes blick fylldes af stora tårar.
Skulle hon tala om, att hon och Erik Örn på julnatten
träffats vid Tuna kyrkas murar, och att de i
stjärneljuset, innan de gingo in för att höra om det stora,
varma, blödande Gudahjärtat, talat om sin kärlek och sin
darrande lycka. Skulle hon tala om, att Erik och
hon kysst hvarandra, innan de gingo in för att höra
om en kärlek, mot hvilken all jordisk kärlek är ett
mättadt skimmer. Men, frågade sig Anna, borde icke Erik
då vara med? Ty att striden skulle blifva hård, det
visste hon. Girighet och fördomar göra hjärtat hårdt
som björkens masur.
Ovisst är dock, om ej Anna biktat allt, men just
då trädde en gammal gubbe in. Det var "Bönemans
Olle" från Medåker. Det var en välbekant man, och
man kan väl påstå, att ingen var mera välkommen
än han i hemmen inom St. Tuna. När "Bönemans
Olle" kom, togs det bästa fram, innan han framförde
sitt viktiga Eleasarärende. När den lille fryntlige
mannen syntes inom grinden, rodnade Tunatärnorna, om
de ock förut voro bleka som vårens bvitsippor. Ty nu
gällde det dem. Hvilket var då "Bönemans Olles"
värf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
