Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•303
— Ivära flicka, sade gubben och smekte med sin
grofva hand flickans kind. — Dä’ skulle allt glädja
Erik att få detta bref, men min väg går ej till
Finland, Anna. Jag ska’ dock, om danskens kulor skona
mig, bedja befälet att få skeppas bort till finska kriget.
Så kan jag träffa dig och min gosse, flicka.
— Hvar är Erik åt för håll, far? frågade Anna.
— Där borta, där långt bortom, där nu solen står
öfver kammen, är det land, där Erik kämpar för oss
och tänker på dig och mig.
Soldaten pekade vid dessa ord bort till Hoberget
i öster, och flickan såg dit bort, såg länge, som om hon
ment, sig få blicka in i vännens klara öga.
Örn steg upp. Anna omfamnade den gråe
krigaren, och in i renseln, där den kära evangeliiboken låg
väl förvarad, släppte hon ned några silfverdalrar. Och
kämpen gaf, hvad han hade. En klar tår, den sista
i lifvet måhända, skimrade på Annas ljusa hufvud.
* *
•
Sommaren gästade Finlands torftiga, men fagra
nejder. De många, "de tusen sjöarna" lågo vänt i
kvällen, och den högtidliga tystnaden vid skogssjön
stördes blott af lommens hojtande eller ändernas
snattrande, när de för natten lockade sina ungar in i någon
björkomkransad, säffyld och fridfull vik. Kring de
små fattiga porten a, strödda kring mo och hed, vajade
kornet på svärtad svedjegrund, och från löfvig hult
sjöngo som förr söderns vingade små gäster sina
vackra kväden för sol, för sommarvind, för markens blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
