- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
354

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Blåkullafärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•354

resta, och man hade i kyrkorna förut pålyst dagen
för det sorgliga skådespelet. Med afsikt hade man lagt
bålen så, att deras flammor skulle synas vida kring
bygderna kring Orsasjön och Siljan. När solen dalade
i västerled framleddes de med bojor och block försedda
kvinnorna, och det heter i de gamla berättelserna, att
endast tvänne af dem vid åsynen af bilan började gråta
och jämra sig. De andra tretton voro frimodiga.
Människor i hundratal stodo kring som åskådare, men —
så säger den ännu kringvandrande sägnen — för hvarje
gång bilan blixtrade till mot solens sista stråle, föll
alltid någon åskådare, som tagit plats i älfbrinkens
furor, ned af fasa. När så mörkret i höstkvällen lade
sig öfver nejden, tändes bålen och de olyckligas
kroppar brändes till aska.

När morakullan för främlingen visar den plats, där
de grufliga bålen en gång flammade, säger hon med
vemod: ’Är växer aldrig grönt och blomma mer, ty ’är
ha de farit illa mä folk. Länge, mycket länge tyckte
sig ock morafolket på den ödsliga, sandiga älf brinken
i natten se häxornas dans, och i själfva den våg, som
gick mot denna strand, trodde sig den enslige
vandraren höra klagolåt och jämmer. Tvänne kvinnor, som
vid domens afkunnande befunno sig i hafvande
tillstånd, fingo lefva, tills de födt sina barn, men så
rycktes de små från deras barm, och mödrarna fördes
ut till samma död som de öfriga femton.

Så kom turen till barnen. Icke mindre än 148
sådana afskaffades med ris. En gosse blef till och
med dömd att springa gatlopp mellan de öfriga i två
led uppställda barnen, hvilka alla hade ris i sina
händer. Det. gör ens hjärta godt att i de gamla berät-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free