- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
371

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Blåkullafärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•371

Beryktad under dessa Blåkullaväsendets tider var
en "klok gubbe", Bäf-Jan, i Venjan. Han ansågs ock
vara med häxorna på deras färder, och här under hade
han bland andra förvetna konster ock inhämtat den
förut nämnda att göra de olyckliga spöslitarna
"hårda". Hände sig så en "storböndag", att en soldat
på Sollerön var ute och söp och slogs i stället för att,
som konungens påbud var, gå till kyrkan denna dag.
Af den på Sollerön bosatta fanjunkaren angafs
soldaten för kaptenen i Mora, och så blef det krigsrätt.
Soldaten dömdes till det strängaste prygelstraff, och
dagen utsattes för hans afstraffning vid Mora kyrka.
Men, mot ett visst vederlag gjorde Bäf-Jan i Venjan
soldaten "hård", och när så dessa två skildes, sade
kloka gubben: "Nu ska de gå bättre, än du menar".
Och så kom för soldaten exekutionens bistra dag, men
hur än den handfasta korpralen slog, hördes ej
minsta knyst från den af straffade. Kaptenen, som stod
bredvid med klockan, var högst förundrad öfver detta
fenomen, och till en början talte han något om
spartanskt tålamod. Men — så säger den ännu
kringvandrande sägnen — på Sollerön kröp fanjunkaren på
golfvet och skrek. Det var han, som fick stryk och
som kände hvarje slag, soldaten vid Mora kyrka fick.
Och detta allt hade Blåkullafararen Bäf-Jan med sina
svartkonster åstadkommit.

Det berättades ock om honom, att han kunde ställa
sig på sin förstugutrappa och blåsa i den pipa,
hvarmed han kallade på kamrater i ock för
Blåkullafärderna, och när så Bäf-Jan lät pipan ljuda, kommo skogens
präktiga tjädrar och orrar ur skogen, slogo sig ned
i närmaste träd och fälldes af — svartkonstnärens aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free