Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om Siljansnatur och nationaldräkter och
hjärtsjukdomar och allt möjligt, som du inte det bittersta
kan fråga efter. Ja, ohjälplig är jag, men om du nu
kysser mig så mjukt på pannan, så mjukt och svalt,
som du alltid brukar, när jag blir het och förifrar
mig, så vill jag bättra mig och börja om ifrån
början.
Alltså, den första kvällen, när min vän
Karl-Olof Borgman, som du ju minns från ditt
Stockholmsbesök i fjol, och din egen herr son anlände
till Leksandsnöret....»
Så långt har Sten Stålfelt hunnit i sitt bref,
då ljudet af lågmälta röster ute från förstugan
och strax därefter en försiktig knackning på
dörren afbryta honom.
På hans kraftiga »Stig in!» uppenbara sig
tvänne ljusklädda damer på den breda tröskeln.
Han springer upp med en bugning. I skuggan af
de stora floromvirade hattarna kan han i första
ögonblicket icke urskilja anletsdragen, men i det
nästa falla fjällen från hans syn. Agneta och
Martha Bure — så sannt han lefver!
»Skall jag tro mina ögon,» brister han ut med
glad öfverraskning och skyndar dem till mötes,
»ni här! Hvilka vindar blåser nu öfver
Leksands-noret, och hur i all världen har ni kunnat leta
er fram ända hit till min anspråkslösa wigwam?»
»Det där var många frågor på en gång,»
skrattar Agneta, i det hon slår sig ned i länstolen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
