Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kämparna. Under tiden drar Sten Karl-Olof med
sig ut ur vimlet — »kom, låt oss då ändtligen
få vår promenad!» — och med hastiga steg
försvinna de två ned öfver flottbron och vidare efter
landsvägen på motsatta älfstranden.
»Det var sannerligen ett ordentligt karlatag,
du där presterade,» säger Karl-Olof, när de
kommit på väg, full af beundran öfver vännens
oför-skräckthet, »och en Guds lycka, att det gick så
pass väl. Jag känner tyvärr allt för godt till det
där svarta smedskrutet från hembyn, Lisserkers
Daniel, en af de vildaste sällarna i hela socknen,,
och hade han bara hunnit få knifven i gång, så
vet ingen, hur det kunde ha slutat.»
»Åh prat,» svarar Sten, »det var ju ingenting
att tala om. Men en bra obehaglig afslutning var
det i alla fall på midsommarfesten, som började
så vackert och stämningsfullt.»
»Ja,» säger Karl-Olof, »det är det fördömda
brännvinet, som gör vilddjur af så många annars
präktiga pojkar. Och så en annan sak — lade du
märke till, att bland bråkmakarna och de druckna,
både nere på dansbryggan och eljes, fanns inte en
enda, som bar allmogedräkt? Så länge de bär den,
så länge håller de den också i ära. Men sedan ...»
»Just det har jag också fäst mig vid, både nu
och tidigare, och det har väckt många tankar till
lif inom mig. Karl-Olof, gamle vän, för hvar
dag som går känner jag en allt starkare maning
inom mig att försöka göra någonting — någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
