Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande akvarellstudier af Agneta: en knypplande
liten Leksandskulla, ett par tultande gulkoltingar,
en ungmor med sin minste i skinnsäcken på
ryggen. Midt emellan de tvänne fönstren tickar en
gammal fodralklocka, och vid det ena har Agneta
sitt ritbord, belamradt af pappersrullar, färger och
pennor. »Lilla blå kammarens» melodi är
komponerad af en snäckhvit möbel i landtlig barock,
de oljemålade väggarnas blåa helton och, som
lekande fiorityrer strödda däröfver, ett tjugutal
af Lars Sonnes allbekanta interiörer från
konstnärens dalahem i hvita smala ramar. Tre tunga
provinsrosor i ett venezianskt glas flämta sin vällukt
genom det lilla rummet.
»Här är förtjusande, en riktig liten helgedom,»
utbrister Karl-Olof till Martha, som de stiga in,
»detta måtte bestämdt vara ert speciella rike. Och
se, där har ni ju Lars Sonnes bitar, mina
favoritstycken par preférence. Ingenting kan som de,
tycker jag, ge en vision af äkta svensk hemtrefnad
och familjelycka.»
»De är också mina älsklingstaflor,» säger
Martha, »och jag kan aldrig skiljas från dem. Reser
jag också bara bort på några dagar, stoppar jag
åtminstone ett par af dem i kappsäcken. De har
en märkvärdig förmåga att kunna lysa upp till och
med det trivialaste hotellrum.»
»Ja, de är till och med oumbärligare för
Martha än hennes kära piano,» infaller Agneta. »Det
har hon ännu så länge fått lämna kvar i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
