Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den. Vägen bär nu stadigt utför; allt vekare,
allt mera leende blir bygden, Rättviken öppnar
sin blåa famn, och öfver Saluåns glittrande
sockengräns passera de in i »Dalarnas Arkadien», just
som sammanringningen från kyrkudden på andra
sidan vattnet välkomnar dem med sitt
stämningsfulla »Guds fred». Nu tätna gårdarna till en enda,
nästan oaf bruten bygata; vägen börjar vimla af
fordon och fotgängare, söndagspyntadt kyrkfolk
i spetsiga hättor, hvita lintygsärmar och
rödkantade vadmalsrockar. Där falkar Vidablicks
utsiktstorn från Lerdalshöjdens krön; där fara de förbi
Tora Landers trädgårdsskola ytterst i Gärdebyn;
utför, alltjämt utför rinner vägen, till dess de
slutligen nå själfva Siljans strand vid broöfvergången
bortom gästgifvargården och ett par minuter
senare svänga in på den djupgrusade sandplanen
bakom Gefle—Dalabanans järnvägsstation.
De ha ännu en stund på sig till tågets afgång,
hinna i god ro besörja biljettköp och polettering af
Annas kista, (medan de turvis passa på hästen
och kärran. Denna nödtvungna tjänstgöring är
också förträffligt ägnad att för Anna söndersmula
något af den sista obevekliga skilsmässans bitterhet.
När tiden är inne, måste hon taga afsked af Sten
ute på stationsplanen; fram ur vagnslådan
trollas en stor påse med de härligaste blåa drufvor
och en praktfull röd remontantros, som han, osedd
af Anna, smugglat dit in, vete gud i hvilket
ögonblick under uppehållet i Leksandsnoret. Hvad för
— 198 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
