Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leken och nederbörd, försäkrade Hins Anders, som
var styf i himlatecknen, och föröfrigt brukade snön
ofta komma just som beställd på själfva julkvällen.
Under dessa optimistiska betraktelser hade
Martha redan hunnit ett godt stycke förbi Tasbäck,
när hon mötte ett sällsamt kolli, stort som ett litet
hus och under mycken vedermöda och pustan
framsläpadt af ett par svettimmande små
bondkrakar. Det är minsann inte hvar dag man skådar
slika föror på de blygsamma Siljansnäsvägarna,
och Martha mönstrade nyfiket den imposanta
trälåren, där den sakta knirkade fram öfver de
hårdfrusna hjulspåren. Körsvennen var obekant, och
hon blygdes att stanna och fråga, gaf endast en
vänlig nick som svar på hans trumpna hälsning.
Men just i samma ögonblick, som hon efter
yttersta vägkanten trängde sig förbi det dryga lasset,
skedde något öfverraskande. Ett hjul stötte till,
och ut ur det vidlyftiga höljet klingade en ton, en
melodisk hviskning, en välbekant och kär
stämma, som kom Marthas fötter och hjärta att
samtidigt hejdas. Var det möjligt — denna röst! —
skulle hon icke känna den bland tusen? Var det
icke henne den hälsade, på henne den ropade?
Och med undersamma och tindrande ögon såg
hon tillbaka efter den bortdragande föran.
Strax derefter måste hon skratta högt för sig
själf åt så befängda fantasier, men fullständigt
lyckades hon icke öfvertala eller nedtysta
aningen i sitt inre. Där sjöng hela tiden en resonnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
