Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkan. Men sedan de passerat bron vid
Sunds-. näs udde, där hela Östervikens mäktiga lunga med
flåsande andedräkt pustade dem i ryggen, och
hunnit inom Leksandsgränsen, fingo de efter hand
allt flera vägkamrater. I Grytnäs’, i Västanviks
och Karlsarfvets byar, öfverallt rådde redan
fullvaket lif; julljus och brasflammor blinkade och
vinkade genom de isbarkade rutorna, hästar
stampade och pinglor klingade, människor rörde sig
och röster ekade mellan huslängorna. Man bröt
nu allmänt upp till ottefärd. Släde efter släde
sällade sig till det växande tåget, blossens sken
flammade vådeldslikt mot fästet, hvars sista flingor
förskrämda skingrades, bjällerklangen svämmade
fulltonig öfver vidderna, och när man slutligen
svängde ned på flottbron, där kyrkbyn prickade
sin ljuskontur på höjden af motsatta älfstranden,
bildade den ensamma släden, som ett par timmar
tidigare lämnat den tysta byn vid Björkbergets
fot, en försvinnande länk i en oöfverskådlig kedja
af väl halfva Leksands kyrkfarande allmoge.
Klockan närmade sig sex, när Agneta och
Martha — efter att ha skiljts från Hins Anders
och gjort en hastig toalett på gästgifvargården —
slöto sig till människoströmmen, som genom
kyrkallén långsamt och högtidligt skred fram mot
tempelportarna. Ur klockstapelns festligt illuminerade
ljudgluggar rungade sammanringningens bingbång
ut öfver deras hufvuden; de snöpudrade björkarna
gnistrade likt jättekoraller i skenet från de sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
