Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till »den bussiga hembygdstafla, de höllo på att
lägga upp i Siljans trapphus», och till »Viljan, den
lilla satbytingen, som kommit som ett vårväder
sunnanefter midt i Sonnegårdens fimbulvinter».
»Herre Oud, pojkar, för ni det i land, som ni
nu har satt i gång,» slöt Lars Sonne, »då skall ni
dubbas till de snobbigaste konstnärer, som denna
gamla konstnärsbygd har inspirerat, och sju museer
fulla med de finaste professorstablå’er ska inte
kunna uppväga en enda af edra dalmålningar.
När det blir vår på allvar, så man åtminstone
kan komma fram till det här hålet, då måste
ni titta hit en dag, så jag riktigt får klappa om er.
Till dess får jag väl nöja mig med att sitta i min
vrå och lyssna till smällen.»
Detta bref gladde och uppmuntrade i hög
grad Sten och Karl-Olof, och de började redan
tala om sitt besök i Sonnegården, som de så väl
kände från ägarens taflor och så länge önskat att
äfven i verkligheten få skåda. I samråd med
Agneta och genom artiklar och upprop i tidningen
hade de planerat en utställning af hemslöjdsalster
i Leksandsnoret till kommande midsommar; en
hemslöjdsförening var bildad, som skulle arbeta
vidare för saken och genom årsafgifter och frivilliga
bidrag samla medel till prisbelöningar. Nu
upprann tanken att förbinda hemslöjdsuppvisningen
med en blygsam liten konstutställning. Ehuru
visserligen Sten allt :mera sällan fick någon tid
öfrig för sina färger och penslar, hade han nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
