Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ingen vägfarande är att vänta, förrän en ny
dag långsamt gryr öfver de bleka bergen.
Dock, tyst — håll inne, vind! — någon
nalkas, ett svagt klingande, ett metalliskt rassel
förnimmes genom mörkret. Något högt, oformligt
dyker upp och växer. Är det ett sagodjur, en
riddare i sin rustning, en nattlig spökhamn? Ett
hjul stöter emot den mjuka kroppen, ett
skrammel, ett rop af fasa — och bredvid sin vältade
velociped ligger Bagars Lars framstupa på
isgatan och trefvar med skälfvande händer öfver ett
skäggbevuxet ansikte.
Månne en drucken eller en död ? Han ruskar
sakta på gestalten framför sig; ej ett ljud, ej en
rörelse till svar. Med möda får han upp några
fosforstickor ur djupet af sin byxsäck; tänderna
skallra, de blåfrusna fingrarna kunna knappast repa
eld, blåsten släcker genast de två, tre första små
lågorna. Till sist lyckas han dock för ett
ögonblick belysa den fallnes drag. Herre Jesus! —
han skriker högt till — det är ju herr Stålfelt,
artisten, som bor i hemgården! En mörk fläck
skymtar också fram mot den ljusare vägen. Bagars
Lars känner sig för med fingerspetsarna: det är
varmt och klibbigt som blod.
Nu blir han med ens beslutsam och lugn —
här kommer man inte långt med jämmer och
klagorop. På sin skrangliga velociped kan han
omöjligt frakta den tunga kroppen; försiktigt släpar
han den därför till sidan om vägen, stöder upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
