Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ha det gemytligt,» tar han åter i och dunkar
Sten kärvänligt öfver ryggen, medan de alla tre
följas vägen fram emot forsen och bron, på hvars
andra sida Hälldals sammangyttrade gårdar glimma
rödt och silfvergrått i middagssolen. »Hvad
tycker ni om angvirongerna för öfrigt; här är ju
skapligt, eller hur? Och musiken sen från fallet?
Maken till bassångare tror jag inte dom sticker
opp på själfva operan!»
De stanna midt på bron, från hvilken åt ena
hållet bjudes en hissnande utsikt öfver
timmerrännan och de skummande vattenmassorna, åt det
andra en fjärrblick öfver Siljan i gyllenblått
soldis. I samma nu infånga också både Karl-Olof
och Sten den första uppenbarelsen af
Sonnegården, hvars nyckfullt pittoreska arkitektur med
leende ljusa färger nickar fram ur björkarnas luftiga
slöjor vid åstranden ofvanför forsen.
Just detta motiv är dem så hjärtans
välbekant från flera af Lars Sonnes taflor, och när
de nu för första gången möta det i verkligheten,
känna de samma glädje, som om de efter långa
och mödosamma vandringsår vändt åter till någon
kär och drömförklarad barndomsnejd. Deras ögon
lysa af oförställd fägnad, de vilja tala och prisa,
men vattnets stämma är här så öfverdöfvande,
att själfva brovirket darrar under deras fötter, och
de kunna endast med blickar och leenden meddela
sig med hvarandra.
Genom byn bär deras väg vidare, och öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
