Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina tunga vadmalsveck den rubbade
naturordningen. Lanternorna tändes. Sten och Karl-Olof
stodo tyst drömmande längst fram i fören, följde
bogvattnets glitter i ljusstrimman, som liknade en
dans af eldflugor genom allt det bläcksvarta, eller
spanade rätt ut mot Östervikens slukande mörker.
Men se där! — plötsligt ljusnade det vid
den södra horisonten; ett svagt flackande
skimmer spelade öfver himlaranden, växte och bredde
sig, steg allt högre under molnhvalfvet, blef allt
mera flammande och rödglödande. Det måste
vara en eldsvåda åt Leksandshållet — men hvar?
Månne i kyrkbyn — eller längre bort — i
Edshult — kanske i Tibble?
De få passagerarna på båten skockades
samman, började ängslas och gissa, peka och tvista.
Enhvar hade sin mening som han envist höll fast
vid, och det hjälpte föga, att kaptenen tog sin
stora kikare och sökte genomtränga ovissheten.
Hela södra himmelshalfvan var nu illuminerad,
och det kunde godt vara en hel by, som stod i
lågor!
Med förtviflad fart dunkade båten framåt. Alla
jäktade och drefvo på, och maskinisten brassade,
så mycket den gamla fyren och ångpannan tålde.
Nu trängde klämtslag fram från klockstapeln på
älfnabben, ängslande och förstämda;
kyrkuddarnas strandkontur steg hotfull och mörk mot det
röda eldskenet, hela inloppet skimrade som
glödgadt vin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
