Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom nu och låt oss följa vår lilla syster ut i
ljuset.» Och med en uppmuntrande nick är hon
åter borta.
Karl-Olof ser sig om. Hela rummet har med
ens blifvit så tomt och kallt, de nedbrunna ljusen
flämta ännu i draget, en dagsstrimma sipprar in
under den mörka rullgardinen. På golfvet
skräpa några affallna blad efter kistans kransar, en
frän och vissen blomsterlukt fyller luften.
Med en förnimmelse af att för alltid lämna
sin lyckodröm bakom sig, låser Karl-Olof dörren.
På den igenslagna taffeln i salen ligger Marthas
guitarr. Hur var det nu hon sjöng till dess
strängar den gången, den första, i den blommande
linden? »L’amour est un enfant
tromp e u r...» Ja, det var sannt, förkrossande sannt,
och äfven när deras kärlekshimmel hvälft sig som
mest strålande och sommarblå öfver dem, hade
han beständigt kännt mörkret rufva på djupen.
Det är en tafla af kärf och sällsam höghet,
som nu ter sig för honom, där han stiger ut på
den kringbyggda gamla gården, och den etsar sig
in i hans själ med outplånliga linier. På
granriskatafalken under det nakna trädet blommar den
öppna kistan med sin gåtfulla mask under slöjans
tunna veck. Rundt om i snön sluta
begrafningsgästerna en mångdubbel krets: männen i sina
fotsida rockar med breda, slätrakade ansikten
under det tvärklippta långhåret, med pälsmössor
och filthattar kramade i sammanknäppta arbets-
— 386 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
