Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Länsmannen berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde endast förklaras på det sättet, att »Silverbengten»
var i besittning av ett gömställe, som ingen kunde
finna.
— Men hur bar han sig åt för att avsätta de av honom
inköpta värdeföremålen? frågade notarien.
— Ja, svarade länsmannen, därom kunde aldrig vinnas
någon tillfredsställande upplysning. »Silverbengten»
gjorde ofta affärsresor till både Stockholm,
Göteborg och Köpenhamn, och förmodligen hade han
i dessa städer agenter, som hjälpte honom med
avsättningen.
— Vände sig icke din företrädare till polisen i dessa
städer?
— Jo, för all del! I länsmansarkivet, som jag nu
har om hand, finnas talrika skrivelser från både svensk
och dansk polis rörande denna sak, men det framgår
av dem, att varje försök att få inblick i »Silverbengtens»
affärer misslyckats.
— Berätta vidare!
— »Silverbengtens» transaktioner på Norrekvarn
räckte i icke mindre än 42 år. Så dog han till sist till
stor glädje för arvingarne, som trodde att nu skulle
de skära guld med täljknivar, ty det var inte möjligt
annat än att han måste efterlämna stor förmögenhet.
Barn funnos inga och hustrun hade dött ett par tiotal
år tidigare. Men det blev ganska klent med arvet.
Utom gården utgjordes det endast av några få tusen
kronor i kontanter, och av den väntade stora skatten
i ädel metall hittades intet annat än en silverkanna,
några skedar och gafflar samt en förgylld sockerskål,
som han någon tid förut köpt på en herregårdsauktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
