Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hos lumphandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antikvitetsvärde. I Stockholms allra finaste salonger
torde det inte vara omöjligt att påträffa möbler eller
andra föremål, som under en lång och växlande
tillvaro haft en mellanstation i någon lumpbod. Och i
all denna röra av allehanda är det omöjligt att för
den oinvigde finna reda eller system. Hur försäljaren
kan finna vad han söker är åtminstone för mig en olöst
gåta.
Det var i en sådan butik notarien Alf Grane i en
ligists skepnad nu inträdde.
Vid klockans pinglande öppnades en dörr i fonden
och en judegubbe med långt skägg, stora hornbrillor
för ögonen och ett patriarkaliskt yttre i övrigt steg
fram till disken. Då dörren öppnades, såg Alf Grane
med synnerlig tillfredsställelse, att även en annan
person befann sig i bodkammaren, nämligen samme
svartmuskige herre, som han förut sett på Hasselbacken.
Han slängde cigarrettfodralet vårdslöst på disken,
intog en högst ogenerad ställning och sporde:
— Vad får jag för det?
Gubben skruvade upp gasen, granskade noga fodralet
utan och innan och ägnade särskilt stor uppmärksamhet
åt kontrollstämpeln. Så gav han ligisten en
forskande blick över glasögonen och frågade:
— Schtulet?
— Hittat, svarade ligisten.
- I en ficke?
— På gatan.
Gubben såg inte vidare övertygad ut men lade
fodralet på en våg och sade därefter i likgiltig ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
