Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hos lumphandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnit honom, klämma efter med tumskruven så det
känns. Det är enda sättet för oss att betäcka förlusterna.
— Jag skall skicka Moses Rosenweichsel med sin
låda ned till orten. Han är så god som någon detektiv.
Jag kan lova honom 500 kr. om han finner Appelblom levande.
— Säg 1,000, ty det är saken ärligt värd. Men apropos
detektiver, så har jag i dag sett något, som
förvånade mig. Jag kom till Hasselbacken för att träffa
en affärsvän, och vem sitter icke där? — Jo, vår
länsman i Bringåsa, kommissarien Bastman, i sällskap
med en herre, som jag vid efterfrågan sporde vara
notarien Alf Grane, mycket känd såsom skicklig
privatdetektiv. Vad tror du det har att betyda, far?
— Jo, att länsmannen behöver hjälp för att utreda
hemligheten med Appelbloms försvinnande. Det anar
mig att nu blir det slag i saken. Jag känner Alf Grane.
Han är som ett stingande spjut i Israel. — Tror du,
min son, att det kan bli farligt för oss?
— Farligt? — Nej, hur så? Vi ha ju ingen del i
gubbens försvinnande. Snarare kan det bli till vår
fördel. Om Alf Grane finner gubben och drager
honom fram i ljuset, så blir det ju vi som förtjäna på
saken, utan att den kostat oss ett öre. Då få vi ju vår
mjölkeko igen.
— Hm, muttrade gubben och spottade. Han kan
uppdaga mera än som är oss tjänligt.
— Bah! Nu ritar du hin onde på väggen, far.
Gubben smågrymtade och var tydligen icke belåten.
Det blev en rätt lång paus i samtalet. Slutligen sade
den gamle:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
