Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I Norrekvarn och Storskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanke, frågade länsmannen men fick icke något svar
på detta utrop.
— Nej, svarade fröken Lilly, om något i den vägen
har jag icke den avlägsnaste aning och jag kan med
visshet säga: inte Elsa heller. Hon åtminstone, som
varit i gården i fulla 20 år, borde väl ha vetat det.
Nu förklarade Alf Grane att han önskade bese den
gamla kvarnen. De gingo dit. Den hade ett förtjusande
vackert läge vid forsen, men bar spår även till
det yttre av det djupaste förfall. Och likväl borde
åtminstone själva kvarnhuset ha väl kunnat emotstå
tidens tand, ty det var uppfört av gråsten och hade
mer än alnstjocka murar. Det var en ganska underlig
byggnad. Den var nämligen uppförd i två
våningar, utom vinden, i ena ändan, den som vette emot
forsen, men endast en våning i den andra. Och
likväl gick takåsen i fullkomligt rät linje. Denna
egendomlighet berodde därpå, att ån här var ganska djupt
nedskuren, d. v. s. åbrinkarne voro höga och ganska
branta, varför huset i den från ån vettande gaveln
inte kunnat få mer än en våning, som likväl låg
alldeles i jämnhöjd med 2:dra våningen i motsatta
ändan. Huset hade tvenne dörrar, en i tvåvåningsändan,
som ledde till maskinrummet, och en i
envåningsändan, till vilken man kom på en ganska brant
stig.
Var det yttre förfallet, så gällde det i än högre grad
kvarnbyggnadens inre. Det stora kvarnhjulet satt
visserligen ännu på sin plats, men hade mistat alla
sina skovlar. Och av det inre maskineriet var nästan
allt i bofälligt skick, så att det skulle ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
