Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Ett möte i Storskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, inte ett enda hagel träffade, fast jag hörde
dem vina kring öronen.
— Det kan man kalla bondtur, återtog Kniven. Det
var den fördömde forstmästaren som fick en skavank i
stället. Han stöp som en oxe över en trädrot och måtte
ha vrickat foten ty jag såg att han haltade, då han med
slokande öron lommade av. Men — vad är du egentligen
för en prisse?
— En fri stralare, liksom jag ger mig hin håken på
att du är, efter du gömmer dig så väl.
— Vad heter du?
— Ville Flax är mitt namn, mig till heder och ingen
skam.
— Ja, nog gör du skäl för namnet, ty att du kan
flaxa undan från höken, det har du nyss visat.
— Och hur låter ditt namn, sporde Ville.
— Jag är mest känd under namnet Kniven.
— Åh jestingen! Kniven — dett är ett vida
berömt namn bland stralare. Ungtupparne nämna det
namnet med vördnad och önska att en gång bli lika
kända och berömda som du.
Kniven föreföll ogement smickrad, att döma av hans
belåtna flin.
— Men, frågade han vidare, varifrån kommer du,
kamrat?
— Från kronans hotell (cellfängelset) i Jönköping.
— Frigiven?
— Katten heller! Jag frigav mig själv.
— Rymde? — Hur gick det till?
— Var ute på handräckning med en vaktknekt i
hälarne, såg mig tillfälle, gav vaktknekten storsmockan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
